Modellrallare i west , presentation om föreningen

Burhult i Augusti 1995 Reviderad i Juni 1998 Historik för den ideella föreningen Modellrallare i West, MRW. -1986	1987
I början av 80-talet föddes idéen till Modellrallare i West av 3 unga herrar vid namn; Hans Nilsson, Bo Hansson och Bo Japlin. Viljan att själva bygga någon form av bana hade funnits i deras tankar ett tag, men det skulle dröja ytterligare några år innan den rätta lokalen skulle hittas. Det första protokollet som går att återfinna i arkivets gömmor dateras till den 7 augusti 1986 och är MRW:S första ordinarie årsmöte. Vid detta möte antogs också det första förlaget till föreningens stadgar. Bo Japlin får i uppdrag att skriva artikel om de nya hjulen. Modellbyggarmeeting anordnas av MRW i industrimuseéts lokaler.	Då nästa årsmöte hålls 1/12 -87 har föreningen utökats med Ulf Thomasson, Denny Hansson och Peter Andersson. För första gången kan ett protokoll justeras enbart med hjälp av föreningens medlemmar. En lämplig lokal har nu hittats som fått bra vitsord, trots att enda belysningspunkten var en igendammad 40 watts glödlampa, hängande i en stropp i taket. Försäljningen av hjul har kommit igång på allvar, nya hjul måste beställas. Mötet bestämmer också att TB-koppel "med variationer" skall vara standard på den tilltänkta banan. Inriktningen på banan var fortfarande lite vag, men 1930-1950 tal, elektrifierat och oelektrifierat SJ och BJ blev i alla fall bestämt. Frågan om rälsfabrikat bordlades däremot till nästa möte.	Lokalen med 40 watt 1987.
1988	1989
Vad som hänt under 1988 är förmodligen massor, men inget daterat protokoll går att finna för att i klarhet kunna redogöra vad för slags storslagna begivenheter som passerat. Detta har att göra med att alla förmodligen hade färg i håret, spackel under naglarna, träflisor i fötterna m.m. Bygget har börjat. Men nästa inplastade akt förtäljer desto mera.	Flera välfyllda dokument för året 1989 går att finna. MRW har nu utökats med ytterligare några namn; Hans Larsson, Lennart Casparsson, Svante Pålsson,Jens Dahlström, Stig Johansson, Åke Dahlin och undertecknad Peter Falk. En stations- och landskapsgrupp bildas. Studie resa till Dalsland görs för att studera förebilder. En reporter från Allt om Hobby gör ett studie besök i lokalen i Oktober. Flera medlemmar skrivit artiklar till Modelltåg -90. MRW:s logotype presenteras av Denny.	Stommen börjar ta form Januari 1989.
1990	1991
1990 väljs Hans Ryderwall in i föreningen och tar plats nummer 14. De första byggnaderna har placerats ut i Bredfors , för första gången körs ett tågset runt hela banan, med hjälp av löst lagda rälsbutar förbi Dalsrud. Omfattande arbeten görs för att verifiera spårläget på redan byggda delar. Ett större vattendrag måla och lackas ?? En rejäl metallsvarv inköps till föreningen och vi får nu också kontakt med yttervärlden, dvs en telefon har blivit inkopplad.	1991 fortsätter bygget av miljön runt Bredfors , sträckningen förbi Korted och ut i fikarummet är nu också körklart. Ytterligre dokumentationsresor till Dalsland, Gävle och Grängesberg görs. Mer artiklar har kommit in i hobbypressen, Modelltåg -92 får en recension av H3S-modellen. MRW:s stadgar ses över och korrigeras på några punkter.	Bredfors station 1990
1992	1993
Året 1992 präglas av ett intensivt arbete på banan. Mycket landskapsbygge utförs och alla medlemmar har någon gång under året haft strömaterial, moss-rester eller vitlim hängande efter sig vid hemgång fram vid midnatt. Samtliga genomgående spår i Dalsrud klara. Projektering av köraggregat a'la Pålsson-Larsson projekteras. Ny diskbänk och sprutbox monteras. Några av föreningsmedlemmarna övar "Bungy -Jump" från Velandabron.	Nu höjs ribban ytterligare; kilometervis med kabel har lagts under Dalsrud. Officiell invigning av Dalsrud-Westmarkens Järnväg den 13 Mars anno 1993. En viss Friberg premiärkör Dm3 på DWJ i Augusti!!	Bo H. och Ulf i arbete 1992.

Ur Dalsruds Nyheter 1993 går att läsa följande:

I Dalsrud börjar det så smått hända både det ena och det andra Spårläget är ordentligt injusterat och av det elektriska återstår inte mycket.Ny bebyggelse har etablerats, somliga påstår att det byggs lite väl mycket "uppåt väggarna". Nåja, rallarlaget från Dalsrud har i alla fallfått tak över huvet, vilket är glädjande. Även växtligheten tycks ha skjutit i höjden, av skogen ser man inte mycket för alla trä'n. Även landskapet bakom Dalsrud breder nu ut sig på allvar. Grusningen av spåret upp mot Korted är klart liksom delar av bangården i Korted.Bergsmassivet som skiljer Dalsrud från Korted har tagit mycket tid i anspråk. Hur man lyckades att först lägga banvallen med spår och hela melevitten och först därefter spränga bergsskärningen, är och förblir en gåta, men gick gjorde det och bra blev det också.Mycket grus tas från nya grustaget norr om Korted. Lok och vagnparken slits hårt men sedan vattentagning gjorts möjligt vid norrainfarten mot Korted har en hel del tid kunnat sparas vid grusning m.m. Kunde någon dessutom montera en snabel på utliggaren slappdet gå åt så förtvivlat mycket vatten varje gång.Mycket av arbetet har skett i det fördolda, som tex en hel del el-arbete på Dalsrud station.Den tid som lagts ner på färdigställande av de 12 st. körkontroller, som i skrivande stund nästan är uppskruvade på plats, går inte att föreställa sig. Vi vanliga dödliga får ägna dessa-fantastiska-män-med-sina-elektroniska-mojänger en tanke då vi nästa gång vriderkörkontrollen till "sakta framåt", ingen nämnd, ingen glömd

1994

1995

Utanför banan har aktiviteten varit lika hög. Förutom omfattande försäljning av hjul , axlar, lager, etc, har under 1994 arbetet med försäljningen av komponenter och byggsatser för digitalstyrning kommit en bra bit på väg. Den som drar det största lasset här är Peter A som snart får skaffa hemligt telefonnummer, de som knuffat på är i första hand Denny och Hans R (är någon glömd så säg ifrån). Vi andra får försöka rycka in där vi kan och behövs.Hans L färdigställde sin egen mässingsbyggsats av en helsvensk personboggievagn under året, en prestation. Enligt uppgift inga plåtar kvar till försäljning dessvärre.

Präglades av ett mer eller mindre omfattande arbete både på och utanför anläggningen. Besök från stora världen både kom och gick. Tom Catherall, som de senaste åren varit en flitig besökare i Göteborg, besöker oss vid 2 tillfällen detta året. Lika vanligt som det är med långväga besök från Kalifornien, lika vanligt är det med besök från MJIDV, m.a.o. modelljärnvägsinspektionen distrikt väster, vilket i det här fallet betyder Hisingen. Alla de elektroniska komponenterna säljer relativt bra och en delegation från Lenz - imperiet kommer på besök och inspekterar vår verksamhet. Några av föreningens medlemmar figurerar under året också i hobbypressen. Yngve Karlsson och Mats Lindholm väljs in som medlemmar. Året 1995 var modelljärnvägsföreningen Modellrallare i Wests tionde (10) verksamhetsår.

hist06.jpg (10193 bytes)
Herr Lenz skriver in sig i gästboken.

hist07.jpg (13129 bytes)
Tom Catherall mitt i landskapet.

Utdrag från jubileumsutgåva av Korteds Kuriren 1994:

Söder om Dalsrud har ett stort berg tagit form och grönskan sprider sig som ringar på vattnet. Landskapsarkitekten i Kort-Ed har fått ny luft under vingarna och letar sig sakta men säkert ner utefter vattnet i riktning mot den lilla hamnen. Statsarkitekten däremot tycks ha somnat in för gott i någon sluttning utefter banan, vad annars uppehåller denne man så fullkomligt att han inte kan ta sitt ansvar och se till att bebyggelsen sätter fart. Inte undra på att Kort-Ed bara är en genomfart. Sätt i alla fall upp en mjölkpall, så att det åtminstone ser ut som folk bor där. Usch, inte ens bävern har tak över huvet.Grusning av spåret från skärningen söder om Dalsrud pågårför fullt och i takt med att gruset skottas ut tycks även grödan sprida sig i samma takt. Inga fadäser har ännu inträffat, så när som på de sommargästertill arbetare banverket inlånat för att hålla tidsschemat. De påstod sig ha "erfarenhet från liknande arbete", men "di gamle" visste bättre.Trots flera varningar kunde de inte låta bli att se ner över kanten från banvallen, slutet blev ohyggligt, dom blev totalt golvade.ter många och långa diskussioner mellan banverket och vägverket har det slutligen bestämts hur den större tillfartsvägen mot stationsområdet i Dalsrud skall se ut. Otaliga är de tilfällen då vägarbetarna fått schakta igen och börja om från ett annat håll, bara för att komma fram till att "det var bättre som det var förut, nu får det va', nu tar vi kaffe!".

Utdrag från Korteds Kuriren 1995:

Småstadsidyllen Dalsrud, tillika järnvägsknutpunkt i trafikaktiebolaget Dalsrud - Westmarka - Jernväg har haft ett mödosamt år bakom sig. De av fåtalet järnvägsarbetare som vågat sig kvar i bygden efter det att sista spiken, med bra kraft drivits i de väl impregnerade sliprarna vid norra korsningsväxeln, lever inte några sötedagar. Uteblivna löneutbetalningar från DWJ, indragna dagsverken på gårdarna kring staden och knappt tak över huvudet har gjort livet surt för de lycksökare som trodde på framtiden. Vart fanns det guld och de gröna skogar de erbjöds för fem vintrar sedan, då de en mörk och kall höstmorgon då regnet stod som snön i backen, mer eller mindre ovetande skrev på kontraktet för minst två decenniers tjänstgöring. Allt under överinseende av mycket strama herrar från det allra översta skiktet i järnvägsbolaget. Som om inte problemen skulle vara tillräckliga har även sjukdomar av den allra värsta sort slagit till. Farsoter som wattkoppar, tenn och terpentinlunga, cascoloidos och inflammation i cyanalum rectalis (dvs. en svår form av cyanolit) har gett den tyskfödde provincialläkaren F. L. Eichmann och hans oberschwester Herpi nytt hopp om intäkter så att utbyggnaden på sjukstugan ändå skall kunna bli av under kommande sommar.

Är det då bara elände som råder i denna ändå, rätt trevliga hembygd. Nej, det vore inte rättvist mot dalsrudsborna att påstå något sådant. Vad invånarna relativt fort har glömt, är de massiva arbeten som gjorts för att påskynda byggandet av den 18-24 meter långa vändskivan. Att meterantalet, ännu så länge, är såpass osäkert beror på en flera år gammal fejd mellan två bröde

1996	1997
Den 10 februari drabbas vi av en oerhörd förlust genom vår vän Peter Anderssons bortgång. Det liv är icke längst som längst har varat Den levat längst som som fyllde livet bäst Den är ej rikast vilken mest har sparat Nej, den som rikast är har givit mest Peter Jonsson och Dan Berglund väljs in som medlemmar. Olof Levin och Rutger Friberg väljs in som hedersmedlemmar i föreningen. Olof Levin som var lokförare till yrket bygger helt fantasktiska modeller med en otroligt detaljrikedom. När man ser hans modeller börjar man fundera på att börja samla frimärken med med lok-motiv från Grönland istället för att bygga modeller.	Året då verkstaden får sig ett rejält ansiktslyft. Nya över och underskåp, ny diskbänk och en belysning som kräver nästan svetsarglasögon för att kunna vistas där inne. Peter Falk som utövar sitt yrke på Östra sjukhuset Känner sig smått hemma där inne , då verkastaden mest liknar en operationsal. Anläggning blir klar för digitaldrift, så nu kan vi köra både analogt och digitalt. Mrw operationssal. Här lagas det mesta ! t o m MAT !!!!!	Olof levin ger oss en lektion i hytten.


1998	1999
Under bearbetning.	Karl-Axel och Japlin börjar bygga upp landskap vid spåret mot Sunnanå hamn. Det blir en sjö bakom Japlin som har viss likhet av Köpmannebro. Sunnanå hamn börjas det spåna lite om. Fotografering av stationshus och magasin gjordes under resan till Tösse. En hamn för lossning av timmer och oljeprodukter är några tänka miljöer.	Japlin och Karl-Axel (utanför bild) moddlar landskap i frigolit.

Svante börjar lägga grunden till lokstallet i Dalsrud. Men Herr Hansson var är stallet ?

hist10.jpg (15524 bytes)
Grundläggning av lokstall i Dalsrud.