VAGNBJÖRN DEL 2.

En fortsättning på Herr Japlin´s forskning på vagnbjörnar.

Denna artikel är saxad ur tidskriften:
Signalen nr 13-14 1951

Kan det vara möjligt? Det går så snabbt, mjukt och smidigt att man förbluffas. På ca. 6 minuter förflyttas en godsvagn med full last nära 2 kilometer från järnvägsstationen till brukets egen bangård -på en landsväg som inte bara är backig och kurvig utan också nyligen piskats av vinterns värsta snöstorm. Men SJ:s nya vagnbjörn består fint även sådana prov och just här, i Bengtsfors brukssamhällsidyll med sjöarna och bergåsarna täckta av jättedrivor, har denna för Sverige nästan splitternya transportform gett sitt bästa exempel på "från dörr till dörr"-principens förmåner ur ganska säregna förutsättningar. 5.000-6.000 ton nettolast per månad är kapaciteten och inte en timmes driftsstopp har det varit, oaktat den gångna vinterns rekordartat svåra förhållanden. Att rationaliseringsvinsten denna gång av allt att döma blir störst för trafikanten får tas som en ytterligare anvisning på statsbanornas utvidgade kundservice och good-will. trans9x9.gif (820 bytes)
trans9x9.gif (820 bytes)
Dessa vagnbjörnstransporter är berättelsen om hur SJ-GDG Biltrafik och en stor trafikant, sulfitfabriken i Bengtsfors, genom intim samverkan löste ett gammalt och besvärligt problem. Bruket mottar för sin drift betydande mängder kol, olja, kalksten och styckegods, huvudsakligen över Uddevalla hamn, och avsänder även ett stort antal vagnslaster sulfitmassa men även sprit och lut, dessa produkter nästan uteslutande också över samma hamn. Tidigare hade sulfitfabriken sin järnvägsförbindelse endast genom en färja till smalspårsbanan vid Bengtsfors Västra. När färjan nu tjänade ut och skulle ersättas med en ny till höga kostnader, blev transportfrågan åter aktuell, varvid även ev. biltransporter till och från Uddevalla hamn fördes på tal av fabriksledningen. Man funderade även på att genom en normalspårsförbindelse till Bengtsfors östra (- Mellerud) avlasta smalspårsbanan helt, så att denna kunde nedläggas mellan Bengtsfors och Billingsfors. I detta senare fall, som inklusive nya spår på fabriksområdet skulle medföra en investering av 500,000 kr., kommer man att uppnå bekvämare transporter jämfört med smalspårsdriften. trans9x9.gif (820 bytes) Men kalkylerna för de tre olika förslagen - ny färja till smalspårsbanan, normalspårsförbindelsen och landsvägsmöjligheten - kom att uppvisa stora utgiftsbudgeter. I detta diskussionsläge framkastade SJ och järnvägsstyrelsens organisationsavdelning en fjärde plan: att utnyttja vagnbjörnen. Innan det slutgiltiga valet företogs, ordnade man försökstransporter för att erhålla säkrare bedömning av kostradsramen. En viss pessimism om hur experiment skulle lyckas var nämligen inte omotiverad, terrängen i Bengtsfors är ju lika starkt kuperad som nästan överallt i Dalsland och vägsträckan från fabriken till östra järnvägsstationen hade en ganska stark nivåskillnad med en sugande motbacke på sista biten. Dessutom fanns ett par tre svårbemästrade vägkrökar och slutligen tillkom klimatcrux med ofta snörika vintrar
trans9x9.gif (820 bytes) trans9x9.gif (820 bytes)
Proven utföll dock synnerligen väl, över förväntan gott. I december 1949 började man så smått och satte följande månad igång på allvar Under de inledande undersökningarna användes en från italienska statsbanorna lånad vagnbjörn, dragen av en ombyggd lastbil, som emellertid visade sig mindre lämplig. I februari tillkom i stället en brittisk terrängvagn, egentligen avsedd för militärt bruk, och den gjorde susen. Med 125 hästkrafters heldieselmotor fyrhjulsdrift och hela 12 tons vikt fick man tillräckligt dragkraft för den tunga lasten Bilen är försedd med 16 tons vinsch. Seden inköptes en ny vagnbjörn av tysk tillverkning som har en robust stålbalkskonstruktion och sex hjulpar. Då tjänstevikten uppgår till ca 9 ton och maximilastförmågan till 40 ton måste bromsanordningarna vara förstklassiga. Sålunda finns dels en vanlig handbroms, och dels en tryckluftbroms reglerad frän dragvagnen, er s. k. katastrofbroms som automatiskt slås till om vagnbjörnens tillkopplingsanordning skulle brista. Endast två man behövs för transportbetjäningen. För att underlätta transponera ersattes en privat tidigare smal och dålig tillfartsväg till fabriken med en ny och dessutom vidtogs vissa spårändringar för normalspårsförbindelsen. På grund av fördelaktiga inköp av vagnbjörnar och dragfordon kom kalkylerna at uppvisa blygsamma summor och valet blev lätt: fasta kostnader pr år ca. 30.000 kr., rörliga kostnader 0:50 kr. pr kilometer samt totalkostnader 0:75 kr. pr kilometer. Jämför t. ex med biltransport innebar detta en avsevärd besparing eller från ca. 2:80 kr, pr kilometer till 0:75 kr., som den reella kostnaden visade sig bli. Trafikanten kunde utöver betydligt lägre taxor även räkna med bortfall av omlastning, av skötsel och underhåll av sin färja (vintertid frös det ofta till i färjleden) och slutligen fabriksväxlingen, som övertogs av järnvägen. För båda parterna innebar alltså den kombinerade vagnsbjörns - och järnvägs - transporten stora rationella och ekonomiska fördelar.
trans9x9.gif (820 bytes)
- Ja, det har gått bra alltsammans, framhåller GDG Biltrafiks föreståndare i Bengtsfors, herr Bertil Eliasson, som också är "teknisk platschef" för vagnbjörnstransporterna.- Man måste ju säga att vagnbjörnen på ett utomordentligt sätt bestått de svåra proven och särskilt intressant har det varit att syssla med den här uppgiften, därför att allt var så nytt och oprövat för oss. Vi har fått lära oss saken från grunden och t. o. m. de lastbilschaufförer som nu sköter vagnbjörnen är upptrimmade här. Vi har fem man utbildade f. n. på platsen och genom att Bengtsfors nu har den mest omfattande vagnbjörnstrafiken i landet finns här också vad man kan kalla en vagnbjörnsförarskola. Hit kommer nämligen alla mannar för att lära sig sköta vagnbjörnen och tar del av våra erfarenheter, som bjuder på rätt kvistiga problem. Särskilt på vintern, när det är isgata på landsvägen, är det allt annat än lätt att bemästra dessa tunga "doningar" samtidigt som också skall ha ansvar mot andra vägtrafikanter. Men "bilgubbarna" sköter sitt jobb berömvärt gott... Och nog kan dessa vagnbjörnsmannar sin sak - det kan vem som helst intyga som sett dem "rinna iväg" med 40 tons totallast på en snöig landsväg. Ett märkligt skådespel för ett ovant öga - -där liksom glider dragvagnen fram med en vagnlast kalksten efter sig, lekande lätt som i en dans, medan de bägge bilarbetarna Erik Ling och David Andersson skarpögt övervakar transporten och med tysta, bestämda tecken till varandra ändrar sina "ritningar" efter de skiftande situationerna. Ja, SJ-vagnbjörnen har fått sitt genombrott, den saken är klar, och efter det lyckade Bengtsfors-experimentet arbetar även järnvägsstyrelsen energiskt på att ytterligare utbygga denna nya transportgren - till båtnad för både verket och godstrafikanterna.

Av de 12 vagnbjörnar SJ inköpt, har redan 8 placerats, varav ett par hos industriföretag. Det onekligen poängrikaste exemplet uppvisar Lysekils stad, som nu skall forsla godsvagnar från norra hamnen till järnvägsstationen, därmed knäckande en gammal transportnöt, och med brandmännen som vagnbjörnsförare - när de inte är upptagna av eldsläckning! Två flugor i en smäll sålunda ...

trans9x9.gif (820 bytes)

Här sätter man full fart efter växling på fabriksbangården. 40 vagnslaster på ett 8-timmarskift har varit maximum. Pr månad är kapaciteten nära 6.000 ton nettolast. Taxa: 75 öre per ton.

Detta går som en dans: vinchen har 16 tons dragkraft. Dragvagnen är av brittisk militärtyp för terrängkörning, har en 125 hkr heldieselmotor, fyrhjulsdrift och 12 tons vikt, vilket väl behövs for de tunga transporterna på landsvägen.

trans9x9.gif (820 bytes)

Vagnbjörnen har bestått provet, även under hårda svenska förhållanden, l Bengtsfors sattes den in för all ordna normalspårsförbindelse mellan sulfitfabriken och östra järnvägsstationen, varvid stora rationaliseringsvinster uppnåddes. Här "spelas' en godsvagn upp från spåret.

trans9x9.gif (820 bytes)

trans9x9.gif (820 bytes)
Ritning på vagnbjörn

All rights reserved. © MRW
Photos/pictures are not allowed to be used or reproduced in any way without written permission of Modellrallare i west
Last updated: 2012-10-25